Det är tuffa tider för socialdemokraterna och LO nu, på så väldigt många sätt. Att det nu, bland annat genom en artikel i dagens DN, blir känt att LO-ledningen, genom Wanja Lundby-Wedin och Erland Olauson, försökt påverka Aftonbladets innehåll lägger ytterligare sten på börda.

Vi är tillbaka på ledarskapet igen. En ledares uppgift är att personifiera sin organisations värdegrund och detta inte bara i tal utan även i handling. Att försöka påverka redaktörers och skribenters arbete på en oberoende tidning är att trampa på både det svenska folket, som i stor utsträckning läser denna tidning och har rätt till fri press, och att trampa på den svenska pressfriheten över lag. Det är ett, kort sagt, otroligt klantigt och ogenomtänkt handlande.

Vidare är detta det sista som vänsterblocket, med Mona Sahlin i spetsen, behöver just nu. Sahlin måste försöka vinna förtroendet hos väljarna som den ledare som bäst kan ta landet ur den nuvarande krisen. Men runt sig har hon ett försvagat parti, ett oerhört skakigt försök till allians med två partier som drar åt varsitt håll, en högra hand i form av LO som visar upp det ena lasset med smutsig byk efter det andra och opinionssiffror som ständigt pekar neråt. Det är minst sagt uppförsbacke för Sahlin och som ledare har man i det läget två alternativ: ta kommandot eller ducka. Det känns som om hon väljer att ducka. Man kan undra hur många socialdemokrater som börjat mumla för sig själva ”Göran Persson kanske inte var en så tokig partiledare iallafall”.