Vi har en ful ovana. Vi envisas med att göra experter till chefer. Jag ser det så ofta och det blir sällan särskilt bra. En expert är expert på sitt område men inte nödvändigtvis en bra chef eller den som är bäst lämpad att leda en grupp.

Att vara chef borde vara en profession, som alla andra. Punkt!

Idag fick jag se ett fantastiskt exempel på chefsskap. Det var mycket inspirerande att se. En otroligt representativ person, glad och respektingivande. Han såg, verkligen såg, sina medarbetare, varenda en (och de var många). Därav respekten. Respekt är något man förtjänar och inte något man kan hota sig till.

Jag har dessvärre sett en del skräckvälden, genom åren. Dåliga chefer som med maktspel velat inge respekt men uppnått det motsatta. Så fort chefen vänt ryggen till maskar alla, som en hämnd. Ofta ställer dessa chefer sig frågan varför personalen inte ”gör” som de blir tillsagda eller varför det inte lyckas att effektivisera verksamheten trots alla insatser. Det ärliga svaret är: för en chef man inte respekterar vill man inte jobba bra, för en chef man respekterar knäcker man sig som anställd, och det med glädje!

Chefen jag träffade idag var inte heller för fin för de små arbetsuppgifterna. Såg han något som behövde åtgärdas, som att byta back i disksorteringen i matsalen, så gjorde han det, inget snack om saken. Det är alltså inte att hålla sig för fin för vissa saker som ger den så eftersträvade pondusen, det är förmågan att leda, att se och finnas för medarbetaren, rak och ärlig kommunikation, feedback och tydliga mål.

Och kanske viktigast av allt, en inre trygghet. För vad är syftet med ett chefsskap? Är det att få gruppen och verksamheten att utvecklas eller att själv växa på gruppens och verksamhetens bekostnad? Ja, är man chef på grund av det sistnämnda så är man fel person på fel plats. Detta kan lätt illustreras i sportens värld där en lagledare som inte hade gruppens bästa för ögonen inte skulle bli långlivad.

Vad är då ett gott ledarskap värt? Det går troligtvis inte att mäta. Men alltför höga löner och ersättningar sänder signaler som också de bidrar till förlorad respekt; inkonsekvens (vi måste spara men cheferna ska ha skyhöga löner) eller ren och skär girighet.