Häromdagen gick jag in på Sandys. Det var en vardag, klockan var lite före tre på eftermiddagen, och jag var oerhört sugen på en färskpressad apelsinjuice. Inne på Sandys var det i stort sett tomt på kunder, men däremot gott om personal, och apelsiner. Jag stod och spanade på högen med härliga apelsiner i väntan på min tur. Väntan blev kort och jag stegar glad fram och beställer en färskpressad apelsinjuice av den unga tjejen bakom kassan.

Hon gör en gest mot en isfylld balja där det står fyra muggar med en orange-färgad och separerad vätska och tänker sedan ta en av muggarna till mig. ”Nej, tack”, säger jag, ”jag vill ha en färskpressad juice, inte en som stått.” Tjejen bakom kassan intar en nonchalant kroppshållning och meddelar mig att ”vi har slutat pressa juice för dagen”. ”Jaha, då får det vara”, säger jag, halvt i chock över hennes brist på servicekänsla, och då avslutar hon med att göra en grimas mot mig och vänder sig till nästa kund, varpå jag lämnar Sandys, riktigt arg. Det jag grämde mig mest över var att jag inte, som jag annars brukar, stannade och sa några väl valda ord men jag hade en tid att passa och fick därför snällt bära med mig min harm.

Det intressanta är att detta inte är första gången, och med all säkerhet inte sista, som jag ser ett oerhört nonchalant beteende hos ungdomar i serviceyrken gentemot kunder. Det får mig att undra vad som hänt. I min generation fattade de flesta av oss ganska tidigt hur man skulle bete sig gentemot kunder, och de av oss som inte fattat själva fick lära sig det den hårda vägen, på diverse sommarjobb, där man fick en rejäl tillsägelse om man inte var serviceinriktad. Och i mina förädrars generation, och definitivt i deras föräldrars generation, var det otänkbart att inte vara artig och trevlig mot sina kunder.

Det handlade om att ”göra rätt för sig” för vad skulle annars ”folk säga”. Översatt till dagens språkbruk handlar det om det personliga varumärket, som måste vårdas, oavsett var oavsett när. Och översatt till asiatiska kulturer handlar det om den egna ”äran”. Varför har de yngre generationerna slutat tänka på sin egen ära? Visst ska man följa sin egen väg och inte bry sig så mycket om vad folk tycker. Men det är inte applicerbart i servicesituationen, eller i mötet med andra överlag. Om du vill ha respekt för den du är måste du visa andra respekt. Så enkelt är det.

Denna brist på respekt för medmänniskan, må det vara lärare, föräldrar, syskon, morföräldrar, gravida kvinnor på tunnelbanan, oliktänkande eller kunder är en folksjukdom. Och viktigast av allt, den faller tillbaka på oss själva. Så låt oss ta tag i respekten igen, den är en av grundstenarna i ett effektivt och trivsamt samhälle. Och dessutom kommer försäljningssiffrorna för färskpressad juice att skjuta i höjden.